Fantasi - Form

Musik kan verka som en teaterberättelse. Jag har aldrig upplevt det så tydligt som när jag hörde Liszts Après une lecture du Dante spelas live för första gången. Där fanns uttrycket av ett utspelat drama, fysiska scener framför mina ögon. Repliker och form hos skådespelarna. Dialogen som berättelsens drivkraft, precis som i litterär text. En berättelse och dess väg är präglad av stämningar, scenbeskrivningar, bilder, spänningar, färger, känslor, former. Dessa för läsaren, åhöraren, åskådaren framåt på berättelsens givna vägar lika mycket som de möjliggör den egna skapandeprocessen inom varje människa som tar del av texten. Orden i en text kan liknas vid berättelsens mall, de blir berättelsens fakta som läsaren tar avstamp i. Är orden, meningarna väl sammansatta blir också den egna skapandeprocessen utförligare, mer känslosam. Känslorna kan aldrig vara orden, de kan bara via orden förmedlas. Likt detta kan musiken inte vara berättelsens fakta. Den förmedlar istället sin berättelses stämningar och nyanser. Berättelsens energi. Vi tar alla emot energin på olika sätt. Den egna skapandeprocessen består här i att varje åhörare skapar, utifrån sin individ, mallarna för berättelsens riktning och färd. Faktan målas upp varefter musikens känsloströmningar rör sig framåt och som lyssnare färdas man alltid i farvattnet av dessa strömmar. Skapande, skapare. Av sin egen upplevelse. Av känslornas historia.